Fråga: Min 16-åring har svår selektiv mutism. Under sina 9 år i grundskolan har hen stått utan hjälp och stöd. En kortare insats gjordes med psykolog. Denne hade dock inga kunskaper om detta och behandlingen avbröts. Landstinget har avslagit vår remiss till logoped med hänvisning till BUP. Där får hen idag bara medicinsk hjälp.
Men hen/vi måste ha hjälp! För detta blir bara värre och dottern mår sämre och lider av sitt utanförskap och sin oförmåga att kommunicera. Vem kan hjälpa oss?
Svar: Den här frågan träffar mig rätt i hjärtat och det gör mig ont att höra att ditt barn inte har fått mer hjälp. Jag jobbar själv med barn med selektiv mutism och vet hur viktigt det är att få rätt hjälp i tid. Att bara sätta in mediciner utan att även erbjuda terapi låter i mina öron som fel väg att gå. Att lida av selektiv mutism innebär att ha ångest och precis som vid andra ångesttillstånd behövs terapi, ibland i kombination med medicinering. Tyvärr så varierar kunskapen om selektiv mutism mycket i landet. I Stockholm där jag arbetar finns det logopeder som arbetar med selektiv mutism, ofta i samarbete med psykolog. Röstkonsulten i Stockholm anordnar föräldrakurser i ämnet som jag varmt kan rekommendera. Om ni inte får hjälp i ert eget landsting föreslår jag att ni ser om det finns möjlighet att få hjälp någon annanstans. Ni och ert barn behöver få rätt hjälp, stöd och vägledning för att ha en chans att komma vidare och det verkar som att ni kommer behöva kämpa för det. Lycka till och ge inte upp!