Selektiv mutism är en oförmåga att tala i vissa sociala situationer, trots att man kanske vill eller kan prata i andra situationer. Oförmågan att tala påverkar inte bara den sociala interaktionen med andra utan även prestationsförmågan. Tystnaden beror i grunden på ångest och inte på trots eller envishet. Selektiv mutism är vanligare hos flerspråkiga barn och det finns ofta en ärftlig faktor där exempelvis någon av föräldrarna antingen kan ha haft samma problem eller alltid känt sig blyg. Ett tydligt tecken på selektiv mutism är att barnet i vissa situationer pratar helt obehindrat (ofta i hemmet) och i andra blir helt tysta. Tillståndet kan få negativa effekter på inlärningen eftersom barnet inte i samma utsträckning som andra barn har möjlighet att diskutera, ifrågasätta och resonera. Selektiv mutism är mycket svårt att bryta på egen hand och det är därför viktigt att få professionell hjälp av logoped och/eller psykolog. Detta är också viktigt eftersom selektiv mutism även kan förekomma tillsammans med andra diagnoser som språkstörning och autism som också kan behöva uppmärksammas. Ju tidigare insatserna sätts in desto större är chansen att bryta den selektiva mutismen.
Hur omgivningen kan tänka och agera:
- Ta bort alla krav på tal. Att begära av barnet att det ska prata skapar mer ångest och kan förvärra problemet.
- Undvik att ställa frågor till barnet. Frågor kan upplevas som kravfyllda eftersom det då förväntas att man ska komma med ett vettigt svar. Om du råkar ställa en fråga, försök att svara på den själv i samtalet.
- Om barnet pratar försök att agera som du skulle gjort med vilket annat barn som helst. Undvik att påpeka att barnet pratar och lägg fokus på vad barnet säger.
- Var inte rädd för obekväm tystnad utan försök att vänta ut barnet för att barnet ska ges möjlighet att ta initiativ.
- Skapa situationer där barnet tar plats utan att behöva prata. Ni kan exempelvis leka följa John eller låta barnet styra barngruppen med en visselpipa. Barnet kanske kan få lämna fram pengarna i kassan eller delta i någon sport eller dans? Hitta det som motiverar barnet bäst och belöna framsteg.
- Låt allt ta tid och stressa inte fram något.
- Kompromissa och underlätta inte för svårigheterna. Om barnet inte vill gå på ett kalas kan ni kanske komma överens om att ändå gå dit och bara lämna presenten. Om barnet efter det vill gå hem så är det helt okej.