En fonologisk språkstörning innebär uttalssvårigheter samt svårigheter att uppfatta och skilja på språkljud och att kunna höra var i orden ljuden finns. Föräldrar säger ofta att barnet kan om det vill men att det bara slarvar lite, men det är inte riktigt så det är. Barnet har svårt att urskilja språkljuden och förväxlar dem därför.
Vanliga uttalssvårigheter är att exempelvis flytta språkljud som uttalas långt bak i munnen (såsom k och g) längre fram i munnen så att de istället uttalas som t och d. Barnet kan säga ”tatt” istället för ”katt” eller ”dubbe” istället för ”gubbe”. Det är också vanligt att s uttalas som t, så att ”sol” uttalas som ”tol”.
Tecken på fonologisk språkstörning:
- Barnet kan vara sent i sin språkutveckling och inte börja tala vid förväntad ålder.
- Barnet har svårt att uttala ord men talar i långa meningar.
- Det kan vara svårt att förstå vad barnet säger.
Observera att uttalssvårigheter förekommer i den normala utvecklingen.
Hur omgivningen kan tänka och agera:
- Använd passiv korrigering, det vill säga att du som vuxen upprepar det barnet säger, men korrekt. Om barnet exempelvis säger ”tol” istället för ”sol” kan du svara ”Ja precis, det är en sol”.
- Säg aldrig att barnet säger fel eller att det pratar konstigt eller dåligt. Detta kan göra att barnet får en nedsatt självkänsla. Barnet gör sitt bästa och hade det kunnat prata bättre hade det gjort det.
- Prata med barnet om vilka ljud som finns i orden. Om barnet exempelvis har svårt med s kan ni tillsammans försöka lyssna efter ord som har ljudet i sig. Du kan exempelvis säga ”finns det något sssss i ssskor”. Ni kan också prata om var i orden ljudet finns, är det i början, mitten eller i slutet?